Fästingar
Bakgrund
Vår vanliga fästing heter Ixodes Ricinus. Den sitter på växtlighet och inväntar sitt offer som den finner med hjälp av luktsinne och värmesensorer. Den känner sig fram till en lämplig plats och använder sin hullingförsedda stickapparat för att nå in till blodet och hålla sig kvar. Saliv från fästingen innehåller ett ämne som hindrar blodet från att levra sig.
Smitta
Fästingarna kan bära med sig ett flertal olika smittor som kan sprida sig till värddjuret i samband med bett. De sjukdomar hundar kan få av fästingar i Sverige är Anaplasmos, tidigare kallat Ehrlichios, Borrelios och TBE. TBE är dock ovanligt.
Platsen där fästingen suttit blir ofta lite svullet och rött, men symtomen försvinner efter några dagar. Det är en effekt av själva bettet och är inte relaterat till om hunden smittats eller ej. Den röda cirkel som människor kan få vid borreliasmitta, erytema migrans, uppträder inte på hundar.
Att ta bort en fästing
Om man hittar en fästing på hunden ska man inte pensla på fett eller nagellack på den. Fästingar som kvävs till döds kräks upp sitt maginehåll vilket ökar risken för smittspridning. Det bästa sättet att avlägsna en fästing är att greppa den så nära huvudet som möjligt med fingrarna eller med en fästingplockare och försiktigt dra bort den.
Förebyggande åtgärder
Det finns många olika medel man kan använda som skydd mot fästingangrepp. Dels finns spot-on-preparat som man droppar på huden i nacken (Exspot, Frontline och Promeris) och som sedan sprids i huden över hela hunden. Det finns också fästinghalsband (Scalibor) som konstant utsöndrar en liten mängd preparat till huden. Katter kan endast behandlas med Frontline!
Det är klokt att undvika att vistas i högt gräs där fästingarna gärna håller till.
Borrelios
Borrelios orsakas av spiroketer, en slags bakterie. Smittan sprids från smågnagare till fästingen och sedan vidare till hunden. Bakterierna finns i fästingens tarmar och måste förflytta sig till fästingens spottkörtel för att kunna infektera värddjuret via fästingens saliv. Ju snabbare man får bort fästingen ju mindre är risken för smittöverföring.
Symtom
Symtom på borrelios är bland annat hälta eller stelhet, ömma och ibland svullna leder, måttlig feber, nedsatt allmäntillstånd, trötthet och aptitlöshet. Ovanligare symtom är rytmstörningar på hjärtat och neurologiska symtom.
Diagnos
Diagnosen ställs med hjälp av sjukdomshistoria, klinisk undersökning och blodprov. I akut skede kan förekomst av borreliabakterier konstateras med hjälp av PCR-teknik medan djur som haft symtom i flera veckor får en mätbar stegring av antikroppar i blodet.
Behandling
Borrelia behandlas med antibiotika i en till ett par veckor. De flesta djur svarar bra på antibiotikan medan andra, främst de med ledinflammationer, kan få vissa kvarstående eller återkommande symtom.
Anaplasmos (tidigare kallat Ehrlichios)
Anaplasma orsakas av en bakterie vars fullständiga namn är Anaplasma phagocytophilum. Bakterien infekterar framförallt de vita blodkropparna och sprids på samma sätt som borrelia.
Symtom
Symtomen är ofta ospecifika som trötthet, akut feber, trötthet och aptitlöshet. Hälta, vinglighet, mag- och tarmstörningar, ledont och stelhet förekommer också.
Diagnos
Diagnos ställs på samma sätt som vid borrelios, en kombination av sjukdomshistoria, klinisk undersökning och blodprov. I akut skede kan förekomst av anaplasmabakterier konstateras med hjälp av PCR-teknik medan djur som haft symtom i flera veckor får en mätbar stegring av antikroppar i blodet.
Behandling
Anaplasma behandlas med antibiotika under en längre tid, vanligtvis 3-6 veckor. Hundar tillfrisknar snabbt när de får rätt behandling, men återfår symtomen om inte behandlingen fullföljs. Dock finns även fall av svårbehandlad anaplasmos som blivit kronisk.